FRANCIS

Idag, den 14 augusti 2006, filosoferandets dag.

Jag har tänkt, tänkt, tänkt och tänkt. Inget leder någonstans, inte fram, inte bak, inte upp, inte åt höger. Möjligtvis bara ner. Jag som trodde att jag hade kinden mot marken, pressandes och sprängröd.

Så hur ska man hantera något sådant som "du är alltså på väg att dö, du tar död på dig själv".

Och visst vill jag fortsätta dansa och drilla. Visst är jag livrädd (bokstavligt talat) för att förstöra allting. Att lägga ner massa tid på det, och pengar, och sen bara förstörs allt, och Frida hamnar på s. Kan kännas överdrivet, jo visst kan det. Det har jag också tänkt länge och många gånger. Nu måste jag nog ta det till mig dock, för nu är det så..