arton
abstinens
ont. ont är vad det gör. det värker. vet inte vad. men det värker. saknad. ja, saknad. vill tillbaka. visst mådde jag väll bra då? ja, visst gjorde jag det. inbillning? sanning? saknar ensamheten, snarare säkerheten. kontrollen. åh, vad det kliar i fingrarna. när ska detta kliande sluta? kommer det sluta? lugnet, friheten, ron, lättsamheten. glädjen. av en liten retning, och denna känslovåg kan strömma in. det är egentligen ingen synd. det kan skapa en del kramp. lite ryckningar. kanske lite koncentrationssvårigheter. men är det inte värt det? är inte den känslan värt det? det är det som är frågan. länge, länge, har det talat för att det visst är värt det. det är sådan lycka. den där vågen. bara vällar över. och det är lycka, och det är frihet. det är ett beroende, snarare en drog. men shit, vad kan stå ut med att leva med det beroendet om jag får ta del av dess ljuvliga effekter.
vad gör det om 1/8 försvinner? vad gör det om 1/6 försvinner? eller 1/4, 1/2? förmodligen är det bara bra, postivt. man klarar sig, det gör man, det gör jag.
bara lite till, en liten bit till. lite till.
det kliar i fingrarna.