don't stop me know

för just nu går det så bra!
det går så himla bra!
och nästa vecka kvalar jag, och det kommer att gå så bra!!!!
och jag vågar knappt berätta om allt som går bra.
du får fantisera.

dagen då hon blev arton

dagen är den 30 januari, 2008.

dagen då hon blev arton var underbar. det finns ingeting att klaga på (bortsett från det i tidningen, vilket i princip inte alls var sanningsenligt och definitivt inte sagt av mig). men ack så underbart. det är fullkomligt ofattbart, hur uppvaktat jag blivit. naiv och löjlig, men förväntade mig ingens ihågkommelse, ingen vidare uppmärksamhet eller present. så fel jag hade.

dagen är fullkomlig. dagen är underbar. mina vänner är fantastiska, utan dess like. det insåg jag idag.


visit to vienna

i need a visit to vienna, så det så.
nu åker jag, hejdå.
österrike lär bli underbart :)


skottland

första helgen i december var jag i skottland. det har jag inte nämnt, men det borde jag. därför gör jag det nu. jag var i skottland första helgen i december. jag var där i första hand med sandra. det var trevligt, riktigt trevligt! det var något av det bästa jag varit med om! det var lärorikt, det var spännande, det var nöje, glädje och stolthet. och oj vad jag gjorde mitt bästa, och var alldeles utmärkt tillräkligt bra. :)


arton

åttan är oändlig och väldigt vacker. aningen liten till mängden, tjugoåtta för stor. arton passade bra, precis emellan. egentligen vet jag inte varför. kanske för att den är vacker? det är vackert? en befrielse. arton var det. så befriande.

abstinens

ont. ont är vad det gör. det värker. vet inte vad. men det värker. saknad. ja, saknad. vill tillbaka. visst mådde jag väll bra då? ja, visst gjorde jag det. inbillning? sanning? saknar ensamheten, snarare säkerheten. kontrollen. åh, vad det kliar i fingrarna. när ska detta kliande sluta? kommer det sluta? lugnet, friheten, ron, lättsamheten. glädjen. av en liten retning, och denna känslovåg kan strömma in. det är egentligen ingen synd. det kan skapa en del kramp. lite ryckningar. kanske lite koncentrationssvårigheter. men är det inte värt det? är inte den känslan värt det? det är det som är frågan. länge, länge, har det talat för att det visst är värt det. det är sådan lycka. den där vågen. bara vällar över. och det är lycka, och det är frihet. det är ett beroende, snarare en drog. men shit, vad kan stå ut med att leva med det beroendet om jag får ta del av dess ljuvliga effekter.

vad gör det om 1/8 försvinner? vad gör det om 1/6 försvinner? eller 1/4, 1/2? förmodligen är det bara bra, postivt. man klarar sig, det gör man, det gör jag.

bara lite till, en liten bit till. lite till.
det kliar i fingrarna.


IMORGON!

imorgon, IMORGON förstår ni, då åker jag!
och jag åker till Skottland, närmare bestämt Glasgow.
där ska jag besöka mitt andra drillkonvent.
det kommer bli bra, bäst!

jag & sandra kommer ha det så bra!
ÅÅÅÅÅH det kommer bli såååå underbart! :)

sverige.

jag ska .
 sug på den du!

perfekta julen.

24 december slog jag in mina julklappar, var på farfars grav och lämnade ut lite julklappar. Tittade på Kalle Anka, duschade och gjorde mig julfin. Begav mig till mormor och morfar där vi sedan åt mat, spelade Hjärter i väntan på tomten och delade ut paket. Det delades ut massor av paket, och tomten var skoj som vanligt! Sedan väntade gröt och jakten på mandeln och den sista julklappen. Kim vann, och vann faktiskt (!) ingen ängel eller "annat skit" som Lasse uttrycker det. Vi käkade lite julgodis och tittade på våra julklappar och..

och denna julen var nog den bästa, någonsin! Den var, den var nog... perfekt! Det var glädje, det var det minsann! Glädje!

En riktig jul var vad det var!

ingen vanlig dag!

Idag, torsdagen den 30 november, är ingen vanlig dag!

För idag ska jag till Barcelona! Drilla hela helgen och umgås med drillmänniskor.
Ingen skola - bara nöje!

Vi ses Barcelona!

tantig och töntig?

Idag, lördagen den 15 augusti 2006, 00:44.

igår upptäkte jag att mina händer och fötter ser ut som en gammal tants, när venerna sticker upp i huden och lämnar blå ränder högt ovan foten och handen.
tiden går för fort, snart dör du, sen dör jag :)

det sorgligaste är inte att människor dör,
det sorgligaste är att de aldrig riktigt lever.

inte för att dö, för att överleva.

Idag, den 14 augusti 2006, filosoferandets dag.

Jag har tänkt, tänkt, tänkt och tänkt. Inget leder någonstans, inte fram, inte bak, inte upp, inte åt höger. Möjligtvis bara ner. Jag som trodde att jag hade kinden mot marken, pressandes och sprängröd.

Så hur ska man hantera något sådant som "du är alltså på väg att dö, du tar död på dig själv".

Och visst vill jag fortsätta dansa och drilla. Visst är jag livrädd (bokstavligt talat) för att förstöra allting. Att lägga ner massa tid på det, och pengar, och sen bara förstörs allt, och Frida hamnar på s. Kan kännas överdrivet, jo visst kan det. Det har jag också tänkt länge och många gånger. Nu måste jag nog ta det till mig dock, för nu är det så..


en vänlig gest

.... 

 Men hon gjorde mig även otroligt glad. Jag kan inte beskriva känslan jag fick när hon sa det. Första gången någon använde sig av det adjektivet när de beskrev mig, första gången.. Och hon fick mig nog nästan att tro på det, även om "jag själv nog aldrig kännt så?".
"Du har så vackert ansikte. Hela du är så söt, och du har alltid varit det".